Om att vilja vara minimalist men älska sitt stuff

När jag nu i våras hade ett arbete som var väldigt ensamt och tyst så piggade jag upp arbetsdagarna med att lyssna på olika podcasts. Tidigare då mina arbetsdagar var väldigt hektiska och fyllda med små flöjtisters tut så hade jag inte riktigt tid att förkovra mig i poddarnas förlovade värld. 

Redan efter några dagar hade jag lyssnat på alla avsnitt av mina favoritpoddar, så jag bestämde mig för att lyssna på någonting alldeles nytt och valde en pod på random i min Spotify-spelare. Av en slump blev jag bekant med Ryan Nicodemus och Joshua Fields Millburn som tillsammans driver podcasten The Minimalists (klick).

Photo by: Joshua Weaver

Visst är jag bekant med minimalism som koncept och är ett stort fan av till exempel minimalistisk musik. Jag är också medveten om att det finns en massa videos på Youtube om ämnet samt att det råder en minimalist-trend som bara växer för tillfället. Ändå har jag liksom inte riktigt satt mig in i själva filosofin på ett personligt plan. Min åsikt har dock varit att det är rika, trendiga hipsters som gör sig av med sitt gamla stuff bara för att köpa nytt "minimalistiskt stuff" istället. Som dyra design möbler, kläder, kameror och dylikt.

Efter att ha lyssnat en stund på The Minimalists så blev jag liksom lite hooked. Ryan och Josh är både väldigt karismatiska samt inspirerande att lyssna på. Det gick så långt att jag nu lyssnat på flera av deras avsnitt och blivit övertygad om att det finns en hel del i minimalismen som jag vill ta till mig. Problemet är bara att jag älskar mitt stuff. <3 Jag är sentimental och har svårt att göra mig av med saker. Min sambo är likadan. Om inte snäppet värre. Vi bor i en relativt liten tvåa och hela vår lägenhet är sprängfylld med grejer. Då har vi ändå redan gjort oss av med saker i och med ett par flyttar...

Man behöver ju förstås inte börja från den svåraste ändan som min notsamling, prydnadssaker eller bokhylla. Kanske jag inte vill "decluttra" dem överhuvudtaget? Allra mest tilltalade ändå deras tankar om ekonomi mig: att i så stor utsträckning som möjligt leva skuldfri. Det är någonting jag vill sträva efter. Mina ögon öppnades också för hur skuldsatta amerikanerna är. Jag hoppas verkligen att vårt utbildningssystem inte går samma väg som i USA. Mitt fjuttiga studielån som jag upplevde som stort är ingenting jämfört med amerikanernas lån som kan uppgå i några hundra tusen dollar med bostadslån och kreditkortsskulder på det.

Har du hört om eller hakat på minimalism-trenden? Vad tänker du om hela filosofin med att less is more?